På Röstånga Camping blev det en kväll med runt 50–60 gäster, nyare hits och live looping. Som väntat dök det upp önskemål om Joddla med Siv, Björn Rosenström och Eddie Meduza. Men jag tackade nej.
Inte för att det är “fel” musik, utan för att den inte är jag.
Jag tror att en spelning blir bättre när artisten står för det som spelas. Jag kan lägga all energi på att göra låtarna till mina egna, bygga dem med live looping och skapa en upplevelse som känns genuin. Försöker jag vara någon annan blir resultatet sällan lika bra.
Samtidigt är låtvalet minst lika viktigt. Bara för att jag inte spelar allt betyder det inte att jag väljer låtar på måfå. Tvärtom lägger jag mycket tid på att hitta låtar som passar mitt sätt att spela, men som också går hem hos publiken. Det gäller att läsa av kvällen och välja musik som fungerar – utan att tumma på den röda tråden.
Det fina är att publiken nästan alltid hänger med. När jag i början av kvällen frågade var folk kom ifrån hördes några stolta göteborgare. Då blev det såklart Valborg med Håkan Hellström, vilket gick hem direkt. Det visar egentligen precis hur jag tänker: jag anpassar gärna låtvalet efter publiken, men inom den musik jag kan stå för. Många förväntar sig en traditionell trubadurkväll, men får i stället uppleva live looping på nära håll.
Jag spelar inte allt. Jag spelar det jag kan stå för.
