Jag fick äran att spela på ett silverbröllop i Jonstorp – en privatfest med runt 40 gäster, riktigt skönt gäng från start! Under middagen körde jag blandade låtar i lagom tempo, men vid kaffet bytte vi upp växeln ett par steg.
Efter ett tag fick vi igång ett dansgolv och det blev en sån där kväll där energin smittar av sig åt alla håll. När jag hade spelat färdigt och tackat för mig, hände en sån grej man aldrig riktigt kan planera för: publiken tvingade mig att gå ut och lämna rummet (!) – och så fort jag gick ut började de ropa ”En gång till! En gång till!”. Jag sken upp, väntade en stund och gick sen in igen till ett makalöst jubel för att köra ett par extranummer.
Det är svårt att beskriva känslan när det händer, men den sitter kvar länge.
Tack Jonstorp! Vi ses igen.
