När trädgården blev ett dansgolv

Det började med ett gäng bord i ett tält i en trädgård i Viken. 40-årsfest. Solen hade gått ner, quizet var igång och gästerna viftade med ballonger i luften för att svara. Det fanns ingen plats att springa fram – men det gjorde inget. Alla var med, alla skrek, alla ville vinna.

Efteråt gled folk ut i trädgården med ett glas i handen, minglade lite, pratade av sig. Men beatsen låg och lurade i bakgrunden. Rökmaskinen gick igång. Ljuset ändrade ton. Och sakta men säkert fylldes tältet på igen – den här gången för dans.

När klockan närmade sig 01 var det dags att runda av, mest för grannarnas skull. Men publiken ville inte släppa taget, så vi körde några bonuslåtar ett par vändor. Och såklart – det var just då allt kändes som bäst, trycket från ett dansgolv som ger allt och aldrig vill sluta!

Slå mig hårt i ansiktet

Lördag med en fin blåtira på Strandhotellet i Mellbystrand – inomhus den här gången eftersom vädret ville annat. Men vad gör det när stället var knökfullt med runt 280 personer som är på rätt humör? Jag körde tre set, byggde upp kvällen i lugn takt och avslutade med lite mer ös. Klassiker som Slå mig hårt i ansiktet satt där den skulle – och ja, med tanke på bilden var det inte bara metaforiskt…

Många kom fram under kvällen, nyfikna på loopingen, hur det går till, vad som händer bakom pedalerna. Jag älskar sånt. Det blev snack i pauserna, lite nörderi, och flera som blev sugna på att testa själva hemma. Kul! Just den biten gör mig extra glad – när musiken skapar kontakt och inspirerar.

Och blåtiran? Ingen dramatik. En planka på tippen-rundan i veckan som vann över mitt ansikte. Snygg tajming dock, eftersom jag brukar lira låtar med Thomas Stenström och favoriten är just Slå mig hårt i ansiktet.

Vi ses nästa gång på Strandhotellet den 16/8!

Silverbröllop i Jonstorp

Jag fick äran att spela på ett silverbröllop i Jonstorp – en privatfest med runt 40 gäster, riktigt skönt gäng från start! Under middagen körde jag blandade låtar i lagom tempo, men vid kaffet bytte vi upp växeln ett par steg.

Efter ett tag fick vi igång ett dansgolv och det blev en sån där kväll där energin smittar av sig åt alla håll. När jag hade spelat färdigt och tackat för mig, hände en sån grej man aldrig riktigt kan planera för: publiken tvingade mig att gå ut och lämna rummet (!) – och så fort jag gick ut började de ropa ”En gång till! En gång till!”. Jag sken upp, väntade en stund och gick sen in igen till ett makalöst jubel för att köra ett par extranummer.

Det är svårt att beskriva känslan när det händer, men den sitter kvar länge.

Tack Jonstorp! Vi ses igen.

Skolavslutning med Höganäslåten

Få grejer slår känslan av skolavslutning när sommaren ligger och väntar runt hörnet. I Viken fick jag vara med och kompa tredjeklassarna som sjöng ut läsåret med full kraft – Sol, vind och vatten, Goliath och som pricken över i:et – min egen låt Höganäs.

Det är nåt särskilt när barn sjunger med hela hjärtat. Inget tillgjort, inget filter – bara ren känsla. Och att de ville ha med min låt i programmet var stort. Inga specialeffekter, bara gitarr, sång och ett gäng modiga röster som förgyllde familjernas picknick utanför skolan.

Ett fint avslut på lågstadiet – och en påminnelse om varför livemusik gör skillnad.

Glad sommar!